Efter ynka 15 minuter av att vänta utanför tävlingssalen fick vi reda på att dom kommer förskjuta tävlingen med yterligare 20 minuter. Sedan efter all den väntan så får vi gå in i tävlingslokalen, men det var ju såklart inte slut på det roliga. Väl där var det som tävlingen aldrig starta. Jag höll på med att kolla runt lite på tillåtna sidor, skriva lite hjälpsam kod och spela (lite) minesweeper. Det var inte jättebra koncept av tid där inne men efter ett tag så fick jag reda av en Nederlänning att geeks for geeks kommer att bli blockad. Jag som hade planerat att lite grann förlita mig på det fick lite panik. Jag informerade direkt resten av svenska landslaget och började spara ner några olika geeks for geeks sidor i html (dom hade fortfarande inte insett att wipa datorerna kunde vara en bra ide). Efter ett tag meddelade dom att dom skulle starta om datorerna och att man inte fick röra dom. När datorerna som hade varit våran primära syssellsätning var borta behövde nu folk vara lite mer kreativa för att underhålla sig. Jag körde tre i rad och 4 i rad mot en som satt bredvid mig. Det var också någon som kom på den briljanta iden att starta en namninsamling för att unbanna geeks for geeks. Det blev en relativt stor grej (nog på grund av att folk var desperata efter någon slags underhållning) och insamlingen lämnades till och med in till anordnarna även om det inte blev något av det. Till slut startade tävlingen två timmar efter den utsatta starttiden.

Vi hade haft föraningar om kvaliteten av tävlingen men jag tror ingen riktigt hade annat att det skulle vara så här låg nivå. Tävlingen bestod av ett problem med fyra subtasks. Det kanske låter helt okej men dom här subtasksen använde exakt samma mekanik, man behövde bara förutspå olika egenskaper. Problemet var också ett klassiskt ml problem med tabular data. Problemet var också väldigt insikts löst. Detta ledde till att man väldigt snabbt fick en modell som i princip var omöjlig att signifikant förbättra. Själv spenderade jag ungefär en timme av tävlingens fem på att få så bra minesweeper tid som möjligt (13s för 8x8).

Efter tävlingen så såg vi till att äntligen gå upp till slottet som har övervakat oss hela vistelsen. Det var en rätt brant stig upp till slottet men jag och Teo ansåg att det inte var nog och gick rakt upp istället för på stigen. Det var förvånansvärt jobbigt och var mer likt klättring än vad det var vandring. Väl där uppe fick man en väldigt fin utsikt över staden som blev bättre tack vare ansträngningen att nå den.

Det såg ut att bli en lugn dag då dom flesta var trötta efter tävlingen men det var ett lag hade andra planer. 20:41 meddelar Armenien att dom kommer göra en scavenger hunt där dom skickar en bild på en suvenir är och sen var det bara att hitta den. Det lät harmlöst, men deltagarnas ambitionsnivå ökade ju längre det pågick och det tog inte lång tid förens folk sprang runt över hela hotellet (och i staden) för att hitta Armeniska suvenirer. Jag och Ayaan fick till och med gömma en. Den sista platsen var vid ett biljardställe typ 5 minuter bort från hotellet. Jag hittade platsen på google maps och kutade hela vägen dit. Tyvärr var det några som redan hade gått halvvägs dit när dom fick meddelandet. Kanske fem minuter efter mig kom Ayaan och en Amerikan flåsandes in.

Det var dock inte en slump att Armenien gick till det biljard stället. Det var några deltagare som hade anordnat en biljardturnering där. Gick inte så bra för oss dock. Efter biljarden gick vi och åt burek (mycket godare än den här i Sverige). Sen för att avrunda kvällen körde jag två rundor Mafia och somnade vid en respektabel tid, klockan 2.

After a measly 15 minutes of waiting outside the competition hall, we found out that they would delay the competition by another 20 minutes. Then after all that waiting we got to go into the competition venue, but of course the fun wasn’t over. Once there, it was as if the competition never started. I was browsing the allowed sites a bit, writing some helpful code and playing (a little) minesweeper. There wasn’t a great sense of time in there, but after a while I heard from a Dutch participant that Geeks for Geeks was going to be blocked. Having planned to rely on it a bit, I panicked a little. I immediately told the rest of the Swedish national team and started saving a few different Geeks for Geeks pages as HTML (they still hadn’t realised that wiping the computers might be a good idea). After a while they announced that they would restart the computers and that we weren’t allowed to touch them. With the computers, our main pastime, gone, people now had to be a bit more creative to entertain themselves. I played tic-tac-toe and connect 4 against the person sitting next to me. Someone also came up with the brilliant idea of starting a petition to unban Geeks for Geeks. It became a relatively big thing (probably because people were desperate for some kind of entertainment), and the petition was even handed in to the organizers, although nothing came of it. In the end the competition started two hours after the scheduled start time.

We had had premonitions about the quality of the competition, but I don’t think anyone really expected it to be this low-level. The competition consisted of one problem with four subtasks. That might sound fine, but these subtasks used exactly the same mechanics; you just had to predict different properties. The problem was also a classic ML problem with tabular data. It also required very little insight. This meant you very quickly got a model that was basically impossible to improve significantly. I myself spent about one hour of the competition’s five getting as good a minesweeper time as possible (13s for 8x8).

After the competition we finally made sure to go up to the castle that had been watching over us the whole stay. It was a pretty steep path up to the castle, but Teo and I felt that wasn’t enough and went straight up instead of on the path. It was surprisingly hard and more like climbing than hiking. Once up there, you got a really nice view over the city, made better by the effort it took to get there.

It looked like it would be a calm day since most people were tired after the competition, but one team had other plans. At 20:41 Armenia announces that they’re doing a scavenger hunt where they send a picture of where a souvenir is, and then you just had to find it. It sounded harmless, but the participants’ ambition grew the longer it went on, and it didn’t take long before people were running all over the hotel (and the city) to find Armenian souvenirs. Ayaan and I even got to hide one. The last spot was at a pool hall about 5 minutes from the hotel. I found the place on Google Maps and ran all the way there. Unfortunately some people had already walked halfway there when they got the message. Maybe five minutes after me, Ayaan and an American came in panting.

It wasn’t a coincidence, though, that Armenia went to that pool hall. Some participants had organised a pool tournament there. It didn’t go so well for us, though. After the pool we went and ate burek (much better than the ones here in Sweden). Then, to round off the evening, I played two rounds of Mafia and fell asleep at a respectable time, 2 o’clock.