Idag var det dags för slutceremoni och första dagen av vår hemresa. Klockan 9:00 skulle den börja och vi blev tillsagda sedan innan att vara där 8:45. Anordnarna hade gjort det intressanta valet att placera Alexander (ökänd för att försova sig, se dag 1 på IOAI 2025 bloggen) och Teo som inte hade någon mobil på sig i samma rum. De försov sig med andra ord… Men kom i tid för att slutceremonin inte hade börjat, så det var lugnt.

Under slutceremonin hade de några intressanta talare (bland annat Sloveniens utrikesminister typ?), vi fick höra en inspelning av IAIO 2026 official anthem igen och vi fick en inspirationsföreläsning. Redan den här dagen hade många i svenska landslaget blivit sjuka vilket skulle komma att bli ett halvkul tillägg till vår redan jobbiga hemresa. Då var det då alltså dags för medaljutdelningen! Jag och Joshua hade redan mappat våra deltagares ungefärliga poäng till poängtavlan de gav dagen innan så vi hade någorlunda bra koll på vilka medaljer vi skulle plocka.

Det blev alltså 3 brons och 1 silver från Sverige! Alexander, Simon och Ayaan plockade brons och Teo plockade silver. Ännu ett imponerande resultat för det här landslaget, både för vår del men också internationellt.

Tyvärr blev det inget guld men poängmässigt hade vi ett väldigt konsekvent resultat över våra deltagare vilket ledde till att vi som land hade nästhögst medelpoäng i tävlingen.

Efter slutceremonin gick vi runt i staden lite, Ljubljanas stadskärna är mycket fin och ren. Vår resa hem var likt vår resa dit ganska komplicerad… I mitt försvar, som den som bokade resan, var det här tyvärr det bästa alternativet för en resa till Slovenien från Sverige som inte var en vecka lång (då går alltså det inte att ta returflyg till Slovenien lika lätt). Resan hem var alltså att åka tåg till Villach, byta till ett annat tåg som tar oss till Wien, checka in på hotell över natten och ta morgonflyget till Köpenhamn. För att där byta till en buss som går till Göteborg och därifrån tar stockholmarna ett tåg till Stockholm. Många etapper, men utöver att jag åkte på en feber och andra i landslaget kände sig sjuka gick denna resa utan större problem.

Det var allt för den här tävlingen. Nästa år anordnas IAIO av Vietnam, så vi får se hur det går.

Today it was time for the closing ceremony and the first day of our trip home. It was due to start at 9:00, and we had been told beforehand to be there at 8:45. The organizers had made the interesting choice of putting Alexander (notorious for oversleeping, see day 1 of the IOAI 2025 blog) and Teo, who didn’t have a phone with him, in the same room. In other words, they overslept… But they arrived in time since the closing ceremony hadn’t started, so it was fine.

During the closing ceremony there were some interesting speakers (among others Slovenia’s foreign minister, sort of?), we got to hear a recording of the IAIO 2026 official anthem again, and we got an inspirational lecture. Already on this day many in the Swedish national team had gotten sick, which would turn out to be a not-so-fun addition to our already tough trip home. Then it was finally time for the medal ceremony! Joshua and I had already mapped our participants’ approximate scores onto the scoreboard they gave out the day before, so we had a fairly good idea of which medals we would pick up.

So it was 3 bronze and 1 silver for Sweden! Alexander, Simon and Ayaan took bronze and Teo took silver. Another impressive result for this national team, both for us and internationally.

Unfortunately there was no gold, but score-wise we had a very consistent result across our participants, which meant that as a country we had the second-highest average score in the competition.

After the closing ceremony we walked around the city a bit; Ljubljana’s city centre is very nice and clean. Our trip home, like our trip there, was rather complicated… In my defence, as the one who booked the trip, this was unfortunately the best option for a trip from Sweden to Slovenia that wasn’t a week long (since then you can’t take return flights to Slovenia as easily). So the trip home was: take a train to Villach, change to another train that takes us to Vienna, check into a hotel overnight and take the morning flight to Copenhagen. There, change to a bus to Gothenburg, and from there the Stockholmers take a train to Stockholm. Many legs, but apart from me coming down with a fever and others on the national team feeling sick, the trip went without major problems.

That’s all for this competition. Next year IAIO is hosted by Vietnam, so we’ll see how it goes.