Idag var det dags för slutceremoni och första dagen av vår hemresa. Klockan 9:00 skulle den börja och vi blev tillsagda sedan innan att vara där 8:45. Anordnarna hade gjort det intressanta valet att placera Alexander (ökänd för att försova sig, se dag 1 på IOAI 2025 bloggen) och Teo som inte hade någon mobil på sig i samma rum. De försov sig med andra ord… Men kom i tid för att slutceremonin inte hade börjat, så det var lugnt.

Under slutceremonin hade de några intressanta talare (bland annat Sloveniens utrikesminister typ?), vi fick höra en inspelning av IAIO 2026 official anthem igen och vi fick en inspirationsföreläsning. Redan den här dagen hade många i svenska landslaget blivit sjuka vilket skulle komma att bli ett halvkul tillägg till vår redan jobbiga hemresa. Då var det då alltså dags för medaljutdelningen! Jag och Joshua hade redan mappat våra deltagares ungefärliga poäng till poängtavlan de gav dagen innan så vi hade någorlunda bra koll på vilka medaljer vi skulle plocka.

Det blev alltså 3 brons och 1 silver från Sverige! Alexander, Simon och Ayaan plockade brons och Teo plockade silver. Ännu ett imponerande resultat för det här landslaget, både för vår del men också internationellt.

Tyvärr blev det inget guld men poängmässigt hade vi ett väldigt konsekvent resultat över våra deltagare vilket ledde till att vi som land hade nästhögst medelpoäng i tävlingen.

Efter slutceremonin gick vi runt i staden lite, Ljubljanas stadskärna är mycket fin och ren. Vår resa hem var likt vår resa dit ganska komplicerad… I mitt försvar, som den som bokade resan, var det här tyvärr det bästa alternativet för en resa till Slovenien från Sverige som inte var en vecka lång (då går alltså det inte att ta returflyg till Slovenien lika lätt). Resan hem var alltså att åka tåg till Villach, byta till ett annat tåg som tar oss till Wien, checka in på hotell över natten och ta morgonflyget till Köpenhamn. För att där byta till en buss som går till Göteborg och därifrån tar stockholmarna ett tåg till Stockholm. Många etapper, men utöver att jag åkte på en feber och andra i landslaget kände sig sjuka gick denna resa utan större problem.

Det var allt för den här tävlingen. Nästa år anordnas IAIO av Vietnam, så vi får se hur det går.