Första tävlingsdagen

Vi vaknade 7:45 för att ta oss till frukosten och möta upp med de andra svenskarna. Frukosten var helt okej. Efter att socialiserat lite och gått igenom vad vi kan om AI och vad som kan tänkas komma på tävlingen tog vi oss till skrivsalen. Tyvärr var den inte förberedd i tid och vi fick vänta utanför, ytterligare ett tillfälle att socialisera med andra tävlande.

När vi väl blev insläppta var det välorganiserat. Vi hade riktigt stora bord med mycket plats emellan vilket är mycket trevligt när man tävlar (blev väldigt användbart under andra tävlingsdagen). Vid platserna fick vi en påse med bröd (en riktigt god frukostcroissant bl.a.), en penna, papper och vatten. Men viktigast av allt även datorer. Senare visade det sig att Nederländerna hade hittat att datorerna hade tillgång till Geeks for Geeks, vilket var användbart för de enklare uppgifterna…

När tävlingen väl drog igång fick vi ut kuvert med problemen på engelska och på tävlingsplattformen (Moodle) fick man tillgång till alla översättningar. Vi skulle skriva lösningarna på datorerna och lämna in digitalt, men då det verkade strula för några bestämde dem sig för att även tillåta handskrivna lösningar. Den svenska översättningen (gjorde av ledarna tidigt på morgonen) hade några spännande ordval (exv. översattes “novelty detection” till “nyhetsdetektering”, “outputs” till “spottar ut” och “bag of words (BoW)” till “ordryggsäck”). Jag valde att hålla mig mestadels till den engelska. Jag skrev min inlämning i LaTeX (vilket visade sig vara ett misstag då jag spenderade mer tid på att göra en vacker inlämning än vad jag borde ha gjort…) medan de andra svenskarna valde att skriva med LibreOffice. Några av deras bevis blev dock knappt läsbara (exv. använda Simon variablen i som ibland blev till I tack vare autocorrect). Under tiden tävlingen sköts upp undersökte jag lite våra datorer, tydligen hade dem två olika Python installationer, där den ena innehöll PyTorch medan den andra inehåll andra bibliotek. Spännande val.

Problemen var bättre än väntat men sämre än vad jag hoppats på. De första tre frågorna (av 8) var flervalsfrågor utan krav på resonemang. Enligt mig borde olympiaderna skilja sig från kunskapsprov genom att inte testa memoria utan istället problemlösningsförmåga. Jag tänkte väldigt snett på ett av problemen där man skulle bestämma vilket av fyra påståenden som stämde. I mitt svar bevisade jag i princip det rätta svaret och argumenterade för att det visade ett av de felaktiga svaren, sånt händer…

Efter tävlingen var avslutad åt vi lunch och fick följa med på en guidad tur av Ljubljana. Vi svenska deltagare hamnade med en väldigt pratglad guide som verkade oerhört intresserad av sin stad, kanske något väl intresserad ibland. Han gick på samma platser som vi hade sett dagen innan men visade betydligt mer detalj än vad vi tänkt på. Bland annat var han stolt över att två linjer korsade i en punkt och ansåg att det visade hur genomtänkt stadens arkitektur var. Tydligen hade staden också brunnit ner för inte så länge sedan och de flesta byggnaderna var därför byggda ungefär samtidigt. Han förklarade även hur en bro som ansågs vara en kärlekens bro egentligen handlade om ironi.

Efter turen var det bara att gå och lägga oss i väntan på nästa dag.

First competition day

We woke up at 7:45 to get to breakfast and meet up with the other Swedes. Breakfast was totally fine. After socialising a bit and going over what we know about AI and what might come up in the competition, we made our way to the exam hall. Unfortunately it wasn’t ready in time and we had to wait outside, yet another chance to socialise with other contestants.

Once we were let in, it was well organised. We had really big tables with lots of space between them, which is very nice when competing (it became very useful during the second competition day). At our seats we got a bag of bread (a really good breakfast croissant, among other things), a pen, paper and water. But most importantly, computers too. It later turned out that the Netherlands had found that the computers had access to Geeks for Geeks, which was useful for the easier problems…

When the competition finally started, we were handed envelopes with the problems in English, and on the competition platform (Moodle) you could access all the translations. We were supposed to write the solutions on the computers and submit digitally, but since it seemed to be causing trouble for some, they decided to also allow handwritten solutions. The Swedish translation (made by the leaders early in the morning) had some exciting word choices (e.g. “novelty detection” was translated to “nyhetsdetektering”, “outputs” to “spottar ut” and “bag of words (BoW)” to “ordryggsäck”). I chose to stick mostly to the English one. I wrote my submission in LaTeX (which turned out to be a mistake, since I spent more time making a beautiful submission than I should have…) while the other Swedes chose to write in LibreOffice. Some of their proofs became barely readable, though (e.g. Simon used the variable i, which sometimes became I thanks to autocorrect). While the competition was delayed I investigated our computers a bit; apparently they had two different Python installations, where one contained PyTorch while the other contained other libraries. Interesting choice.

The problems were better than expected but worse than I had hoped. The first three questions (out of 8) were multiple choice with no requirement to show reasoning. In my opinion, olympiads should differ from knowledge tests by testing problem-solving ability instead of memory. I thought about one of the problems completely the wrong way, where you had to determine which of four statements was true. In my answer I basically proved the correct answer and argued that it showed one of the incorrect answers, these things happen…

After the competition was over we ate lunch and got to join a guided tour of Ljubljana. We Swedish participants ended up with a very chatty guide who seemed extremely interested in his city, maybe a bit too interested at times. He went to the same places we had seen the day before but showed considerably more detail than we had thought about. Among other things, he was proud that two lines crossed at a point and considered it proof of how well thought-out the city’s architecture was. Apparently the city had also burned down not that long ago, so most of the buildings were built at about the same time. He also explained how a bridge considered a bridge of love was actually about irony.

After the tour, all that was left was to go to bed and wait for the next day.