IOAI 2026 – 7 augusti

Efter flera intensiva tävlingsdagar hade jag hoppats på en längre sovmorgon. Men redan 09:00 skulle vi iväg till alem.ai för att titta på en “Star wars” show och team challenge finalen. Sovmorgonen fick alltså vänta. Vi gick till caféet 08:15 där vi mötte några andra från laget och åt tillsammans. Frukostmenyn hade varit ägg, äpple och bröd… varje dag. Eftersom det var vår sista frukost på KNUS hoppades jag på lite variation.

(Spoiler: det blev samma sak)💀

Däremot slapp jag, för en gång skull, de ovanligt ivriga servitörernas ständiga frågor om de fick ta min tallrik, puh!

Att resa till alem.ai lockade inte särskilt mycket. Lagen i team challenge hade lottats slumpmässigt och jag hade helt ärligt inga större förväntningar på “Star wars” showen heller efter förra resan till alem.ai och gårdagens ComicCon. Så… planen blev att droppa resan och hitta på något annat istället.

Men precis utanför caféet stod en liaison som sa till oss att gå till bussen. Vi frågade henne om det var obligatoriskt då vi inte var med i team challenge. Om hon faktiskt menade det eller bara missförstod vår fråga vet jag inte, men ett ja fick vi i alla fall.

Strategin blev att låtsas som att vi skulle hämta några grejer från rummet innan vi gick dit. Vid ingången till studenthemmet stötte vi på en annan liaison som också sa till oss att vi skulle till bussen. Men när vi ställde samma fråga till den andra liaisonen fick vi svaret nej.

Nu hade vi fått både ett ja och ett nej, så vi resonerade att de tog ut varandra. Därmed var det klart: vi stannade på KNUS. 😎

Jag, Martin, Ihor och Anton satte oss och spelade kort tillsammans med vår observer medan de andra gick ut till sevärdheter i Astana. Efter någon timme började vi dock tröttna, så vi bestämde oss för att gå till main hall och se om det fanns andra som inte gick till alem.ai och ville köra Blood on the Clocktower med oss.

Vi lyckades till slut samla ihop runt 10 personer, bland annat några fransmän som hade varit med och kört från första dagen av tävlingen. Det var riktigt kul att umgås med deltagare från andra länder och vi hade en fin förmiddag i den rymliga salen vi hittat.

Under tävlingens gång hade vi redan hunnit starta över tolv rundor. Vi planerade att testa på ett svårare script med mer komplexa roller senare idag.

Efter lunchen så var det dags för veckans klimax. Closing Ceremony!! För mig var det extra nervöst. Jag låg endast fyra placeringar och mindre än 1 poäng över bronsgränsen på leaderboard A.😬 Allt kunde fortfarande hända innan resultaten från leaderboard B offentliggjordes.

Closing Ceremony började som vanligt med några tal från organisatörerna och andra högt uppsatta personer, bland annat någon “MiNISTer” från Kazakstan. Det bjöds även på kazakisk rockmusik och ett dansuppträdande.

Men det vi alla egentligen väntade på var förstås prisutdelningen!! Efter att arrangörerna uppmärksammats och priserna för Team Challenge och GAITE-tävlingen delats ut var det äntligen dags för höjdpunkten: den individuella tävlingen.

Först på tur stod Honorable Mentions (HM). Vanligtvis brukar man ju hoppas på att få se sitt namn på en lista över pristagare, men den här gången var det precis tvärtom. För kanske första gången i mitt liv satt jag och hoppades på att INTE få se mitt namn på en prislista. Om jag slapp HM betydde det nämligen att jag med största sannolikhet hade tagit medalj!

Den första sliden dök upp. Namn efter namn visades på den stora skärmen. Inget av dem var mitt. Skönt.

Nästa slide. Fortfarande inget. Ännu bättre. Sedan kom den tredje sliden. Jag skannade snabbt igenom namnen, ett efter ett. Mitt namn syntes fortfarande inte!

Det var alltså klart – ALLA svenskar hade tagit medalj! 🥇🥇🥈🥈🥈🥈🥉🥉

Eller ja, det fanns förstås en annan möjlighet: att jag hade presterat så katastrofalt dåligt att jag inte ens var bra nog för HM.

(Men den möjligheten valde vi att ignorera) 🙃

Efter den nervösa ceremonin behövde vi så klart slappna av. Och vad kunde vara bättre än att återigen samla gänget för Blood on the Clocktower? Vi grindade ända tills studenthemmet stängde klockan 23:00. Efter en hel vecka av AI-problem fick vi alltså avsluta med att anklaga varandra för att ljuga. Ett perfekt avslut på IOAI!

(Jag fick brons, heheheha) 😉

IOAI 2026 – August 7

After several intense competition days, I had been hoping to sleep in a little longer. But we were already supposed to leave for alem.ai at 9:00am to watch a “Star Wars” show and the team challenge final. Sleeping in would have to wait. We went to the café at 8:15am, where we met a few others from the team and ate together. The breakfast menu had been eggs, an apple and bread… every day. Since it was our last breakfast at KNUS, I was hoping for a little variety.

(Spoiler: it was the same thing)💀

For once, though, I was spared the unusually eager servers constantly asking if they could take my plate. Phew!

Going to alem.ai wasn’t particularly appealing. The teams in the team challenge had been selected by a random draw, and honestly, I didn’t have very high expectations for the “Star Wars” show either after our last trip to alem.ai and yesterday’s ComicCon. So… the plan was to skip the trip and find something else to do instead.

But right outside the café stood a liaison who told us to go to the bus. We asked her whether it was mandatory, since we weren’t in the team challenge. Whether she actually meant it or just misunderstood our question, I don’t know, but either way, we got a yes.

Our strategy was to pretend we needed to get a few things from our room before heading over. At the entrance to the dorm, we ran into another liaison who also told us to go to the bus. But when we asked the second liaison the same question, the answer was no.

Now we had both a yes and a no, so we figured they canceled each other out. That settled it: we were staying at KNUS. 😎

Martin, Ihor, Anton and I sat down to play cards with our observer while the others went out sightseeing in Astana. After an hour or so, though, we started getting bored, so we decided to go to the main hall and see if anyone else who hadn’t gone to alem.ai wanted to play Blood on the Clocktower with us.

We eventually managed to gather around 10 people, including a few French participants who had been playing with us since the first day of the competition. It was really fun hanging out with participants from other countries, and we had a great morning in the spacious hall we’d found.

Over the course of the competition, we had already started more than twelve games. We planned to try a harder script with more complex roles later that day.

After lunch, it was time for the climax of the week. Closing Ceremony!! It was especially nerve-racking for me. I was only four places and less than 1 point above the bronze cutoff on leaderboard A.😬 Anything could still happen before the results from leaderboard B were made public.

The Closing Ceremony started as usual with a few speeches from the organizers and other high-ranking people, including some “MiNISTer” from Kazakhstan. There was also Kazakh rock music and a dance performance.

But what we were all really waiting for was, of course, the awards!! After the organizers had been recognized and the prizes for the Team Challenge and GAITE competition had been handed out, it was finally time for the highlight: the individual competition.

First up were the Honorable Mentions (HM). Usually, you hope to see your name on a list of award winners, but this time it was the exact opposite. For perhaps the first time in my life, I sat there hoping NOT to see my name on an awards list. If I avoided an HM, it meant I had most likely won a medal!

The first slide appeared. Name after name showed up on the big screen. None of them were mine. What a relief.

Next slide. Still nothing. Even better. Then came the third slide. I quickly scanned through the names, one by one. My name was still nowhere to be seen!

So that settled it – ALL the Swedes had won medals! 🥇🥇🥈🥈🥈🥈🥉🥉

Well, there was, of course, another possibility: that I had performed so catastrophically badly that I wasn’t even good enough for an HM.

(But we chose to ignore that possibility) 🙃

After the nerve-racking ceremony, we obviously needed to relax. And what could be better than getting the gang together for Blood on the Clocktower again? We kept grinding until the dorm closed at 11:00pm. So after a whole week of AI problems, we got to finish by accusing each other of lying. A perfect ending to IOAI!

(I got bronze, heheheha) 😉