Hemresa! För första gången fick vi faktiskt lite sovmorgon då bussen till flygplatsen inte lämnade förrän på eftermiddagen. Vi sa farväl till våra fantastiska guider (Joe & Zelda). Sedan begav vi oss till flygplatsen.

Allt gick väldigt smidigt till att börja med, vi var i god tid till flygplatsen. Det var lite småstrul med mitt (Alexander) boarding pass, men det löste sig utan några svårigheter. Vi hade några timmar på flygplatsen, men det var okej för flygplatsen var ganska cool att utforska.

9 timmars flyg senare landar vi i Doha. Jag hade fått instruktioner av China Southern att gå till Qatar och be dem printa ut mitt nästa boarding pass. MEN Qatar hade tydligen striktare policies när det kommer till missade flyg. De hade avbokat hela min hemresa när jag missade det första flyget. China Southern MVP. Qatar Airways not so much. Så efter att ha stått i kö i nån timme slutar det med att vi behöver köpa en ny biljett :(

9 timmar 30 min till nästa flyg. Vi flyter runt på flygplatsen ett tag och hittar ett ”quiet room” där några av oss valde att sova. Vi passerade även den kända ”Lamp Bear” på flygplatsen.

8 timmar senare. Damen vid transfers hade sagt att allt skulle lösa sig med mitt (Alexander) check-in bagage även om jag hade en ny biljett. MEN jag hade en dålig känsla. Jag gick före de andra till gate. Ingen personal där. 45 min till gate open. Någon dyker upp och hoppsan mitt bagage var inte på flyget. Jag skickas till en helpdesk. Jag står i kö. 30 min till gate open. Fortfarande bit kvar i kön. Gate open. LIFE SAVER en kvinna längst fram i kön gav mig hennes plats. Vid det här laget har jag fått nog av flygbyråkrati. Om inte helpdesk löser detta snabbt är det kris. Jag kommer fram förklarar problemet ”Den här väskan —> det här flyget”. Hon ställer några konkreta frågor (äntligen någon som gör det) och DONE. YES allting funkade.

Medan jag och Arvid går tillbaka mot gate. Hör vi announcer voice “Can Mr Alexander Tran… please come to…” oh no.

MEN det visar sig vara helt lugnt… bara några sista fix för att koppla mitt boarding pass till mitt baggage. Yippie! Crisis averted.

Flyget till Arlanda gick smidigt de flesta av oss lyckas få lite väldigt behövd sömn. Vi tog flygbuss till T-Centralen där vår IOAI resa officiellt kom till sitt slut.

Going home! For the first time we actually got to sleep in a little, since the bus to the airport didn’t leave until the afternoon. We said goodbye to our fantastic guides (Joe & Zelda). Then we headed to the airport.

Everything went very smoothly to begin with; we were at the airport in good time. There was a bit of hassle with my (Alexander’s) boarding pass, but it got sorted out without any difficulty. We had a few hours at the airport, but that was fine since the airport was pretty cool to explore.

9 hours of flying later we land in Doha. I had been instructed by China Southern to go to Qatar and ask them to print my next boarding pass. BUT Qatar apparently had stricter policies when it comes to missed flights. They had cancelled my entire trip home when I missed the first flight. China Southern MVP. Qatar Airways not so much. So after standing in line for an hour or so, we end up having to buy a new ticket :(

9 hours 30 min until the next flight. We drift around the airport for a while and find a ”quiet room” where some of us chose to sleep. We also passed the famous ”Lamp Bear” at the airport.

8 hours later. The lady at transfers had said everything would work out with my (Alexander’s) checked baggage even though I had a new ticket. BUT I had a bad feeling. I went ahead of the others to the gate. No staff there. 45 min until gate open. Someone shows up and whoops, my baggage wasn’t on the flight. I’m sent to a help desk. I stand in line. 30 min until gate open. Still a way to go in the line. Gate open. LIFE SAVER: a woman at the front of the line gave me her spot. By now I’ve had enough of airline bureaucracy. If the help desk doesn’t solve this quickly, it’s a crisis. I get to the front and explain the problem: ”This bag —> this flight”. She asks a few concrete questions (finally someone who does) and DONE. YES, everything worked.

As Arvid and I walk back toward the gate, we hear the announcer voice: “Can Mr Alexander Tran… please come to…” oh no.

BUT it turns out to be totally fine… just some final fixes to link my boarding pass to my baggage. Yippie! Crisis averted.

The flight to Arlanda went smoothly and most of us managed to get some much-needed sleep. We took the airport bus to T-Centralen, where our IOAI trip officially came to an end.