Deltagarperspektiv - Martin

Efter många problem med tävlingsplattformen Bohrium under practice sessionen dagen innan blev tävlingen uppskjuten med en timme. Denna timme ägnades istället åt att kontrollera så att inga tekniska problem kvarstod. För en del av deltagarna innebar detta en timme av att ständigt räcka upp det gröna “tech support” kortet, medan jag och vissa andra passade på att vila vid arbetsbordet. Tävlingen började alltså klockan elva.

Till lunch fick vi en “lunch box” levererad till arbetsbordet, vilket inte alls var lika gott jämfört med den buffé som serverades i grundskolans matsal. Den innehöll en torr hamburgare utan tillbehör, några kalla pommes frites, ett friterat kycklingben samt några körsbärstomater och vindruvor.

När klockan närmade sig fem på eftermiddagen, som var den planerade sluttiden för tävlingsdagen, kom en ny överraskning – tävlingen blev nämligen förlängd av en okänd anledning, först med 30 minuter, och några minuter senare med ytterligare 30 minuter. Förlängningen uppskattades dock inte av alla, inklusive mig själv. Teo skickade till och med in ett klagomål om förlängningen, men det gjorde ingen större skillnad. Med en timme förskjutning och ytterligare en timme förlängning slutade tävlingen klockan sex.

Vid slutet av tävlingen fick vi även reda på de tio lagen som hade lyckats kvalificera sig till finalen i Team Challenge. Tyvärr blev båda svenska lagen utslagna, trots våra fina BFS-algoritmer för robotens pathfinding. Efter tävlingen följde en vanlig kväll med buffé i skolans matsal, ett bad, samt lite pingis och fotboll.

Team Leader-perspektiv - Arvid

Jag har en föraning om att IOAI 2025 har gjort gradientnedstigning på alla möjliga funktionella olympiader och har hittat ett lokalt minimum för Team Leaders sömn. Jag börjar alltså dagen med att vakna enligt schema kl 05:30 efter att deltagarna har haft en practice session kvällen innan. För att sedan skynda mig ner till lobbyn och ta en buss som skeppar team leaders till skolan för översättning. Väl på skolan får vi faktiskt frukost innan vi vid kl 07:00 måste gå in i översättningsbyggnaden. Byggnaden vaktas av två poliser och när du väl har gått in, får du inte gå ut förrens alla deltagare är på plats i tävlingslokalen (striktheten av detta testades dag 5 av Fredrik som kom till översättningslokalen för att hjälpa mig men kunde inte sen lämna när jag var klar). Efter man lämnar av sig all elektronik blir man ledd till sin dator där man sedan översätter utmaningarna. Innan dess skriver man däremot på en Non-Disclosure Agreement för att man inte ska på något sätt försöka kommunicera utmaningarna med någon utomstående innan tävlingen är över. Översättningen i sig har tyvärr också striktare regler än till exempel IOI eftersom man inte får göra kreativa omskrivningar av storyn. Efter att man har signerat på alla papper att ens deltagare kan förstå det som står sätts man i karantän innan tävlingen har börjat.

Som jag förstår det gick deras scoreboard sönder under tävlingen så de skickade ut ett Tencent Docs med alla standings nästan helt osorterade. Tack och lov var iallafall halva svenska laget snabba med att skicka in på uppgifter, till exempel Estland hade knappt submittat något tills typ sista timmen av tävlingen (stackars Hendrik). Många TL kände också att det var jobbigt att inte veta om de hade tekniska problem eller inte. Till slut skickade alla svenskar in och fick väldigt bra resultat (enligt mina standarder) första dagen.

Under tiden tävlingen var igång fanns det en åtta timmar lång halvobligatorisk seminar för alla team leaders. Vissa delar var väldigt intressanta men allt som var på mandarin blev långsamt direktöversatt i hörlurar (upp till 11s delay) och jag hade samtidigt huvudvärk så det blev inte så mycket lyssning från min sida.

På kvällen kom Joshua och Fredrik till Kina. General Assembly blev också ganska utdragen på grund av de tekniska problemen som uppstod under tävlingen. Anordnarna hade organiserat en “bring-a-bottle” fest för alla länder att dela med sig av sin lokala kultur. Denna ledde till att jag och Joshua kom till sängs runt klockan 02:50, vilket ledde till att jag fick under 3 timmar sömn inför översättningen dagen efter.

Participant perspective - Martin

After many problems with the competition platform Bohrium during the practice session the day before, the competition was postponed by an hour. This hour was instead spent checking that no technical problems remained. For some participants this meant an hour of constantly holding up the green “tech support” card, while I and some others took the chance to rest at the desk. So the competition started at eleven.

For lunch we got a “lunch box” delivered to the desk, which was nowhere near as good as the buffet served in the school cafeteria. It contained a dry hamburger without any sides, some cold french fries, a fried chicken leg and some cherry tomatoes and grapes.

As the clock approached five in the afternoon, the planned end time of the competition day, a new surprise came – the competition was extended for an unknown reason, first by 30 minutes, and a few minutes later by another 30 minutes. Not everyone appreciated the extension, myself included. Teo even submitted a complaint about the extension, but it didn’t make much of a difference. With a one-hour delay and another hour of extension, the competition ended at six.

At the end of the competition we also found out which ten teams had qualified for the Team Challenge final. Unfortunately both Swedish teams were eliminated, despite our fine BFS algorithms for the robot’s pathfinding. After the competition followed a normal evening with a buffet in the school cafeteria, a swim, and some ping pong and football.

Team Leader perspective - Arvid

I have a feeling that IOAI 2025 has run gradient descent over all possible functional olympiads and found a local minimum for Team Leader sleep. So I start the day by waking up according to schedule at 05:30, after the participants had a practice session the evening before. Then I hurry down to the lobby and take a bus that ships team leaders to the school for translation. At the school we actually get breakfast before we have to enter the translation building at 07:00. The building is guarded by two police officers, and once you’ve gone in, you may not leave until all participants are in place in the competition hall (how strict this was got tested on day 5 by Fredrik, who came to the translation room to help me but then couldn’t leave when I was done). After you hand in all your electronics, you are led to your computer where you then translate the tasks. Before that, however, you sign a Non-Disclosure Agreement so that you won’t in any way try to communicate the tasks to anyone outside before the competition is over. Unfortunately the translation itself also has stricter rules than, for example, IOI, since you are not allowed to creatively rewrite the story. After you’ve signed all the papers saying your participants can understand what is written, you are put in quarantine until the competition has started.

As I understand it, their scoreboard broke during the competition, so they sent out a Tencent Docs with all the standings almost completely unsorted. Thankfully at least half the Swedish team were quick to submit to problems; Estonia, for example, had barely submitted anything until about the last hour of the competition (poor Hendrik). Many TLs also found it hard not knowing whether they had technical problems or not. In the end all the Swedes submitted and got very good results (by my standards) on the first day.

While the competition was running there was an eight-hour, semi-mandatory seminar for all team leaders. Some parts were very interesting, but everything in Mandarin was slowly interpreted live through headphones (up to an 11s delay), and I had a headache at the same time, so there wasn’t much listening on my part.

In the evening Joshua and Fredrik arrived in China. The General Assembly also dragged on quite a bit because of the technical problems during the competition. The organizers had arranged a “bring-a-bottle” party for all countries to share their local culture. This led to Joshua and me getting to bed around 02:50, which meant I got under 3 hours of sleep before the translation the next day.